Eftersom jag alltid låter min lilla öppna dagbok ligga vilande när jag är lycklig och ångestfri har det inte blivit så mycket skrivet.
Men nu!
Till ER stora glädje känner den här usla stackaren riktig Bergman-ångest igen och kommer väl fortsätta sin odyssé i blöta lördagsnätter, tvättdagar, diverse karlslokar, samt yttre och inre blåmärken!
HURRA!
Häng mé vétja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar