Skäms! Jag?

Jag har märkt att man som kvinna ska vara så oerhört duktig på allt.
Man ska vara snäll och snygg, man ska lyssna och vara en god flickvän.
Så jag tänkte sätta mina "dåliga" egenskaper, som vi alla har, i ljuset.
För kom igen, vi behöver inte vara så underbart genombra jämnt.
Så bänka er och njut, cirkusen är i stan.

1. Jag är lat. Men det är ok, det är verkligen det.
Att låta disken vänta ett tag, kanske leva livet lite, ta en extra kopp kaffe och dra lite på det. Sängen kan stå obäddad och kläderna ovikta en dag för mycket utan att världen går under.
Och gör den det har jag i alla fall inte kastat bort mina sista dagar på att vara fröken Duktig.

2. Jag är ibland socialt handikappad.
Vissa dagar vill jag inte se människor i ögonen, eller möta den snälla men pratglada grannen i trappuppgången. Inte kasta några käcka hälsningsfraser med kassörskan på matvarubatiken eller svara i den ringande mobilen.
Det är också ok så länge man inte är otrevlig.

3. Jag tycker ofta att jag är smartare än andra.
Jag kan ibland bli vansinnig på folk som tar för lång tid på sig att förklara.
Eller hur dom på villovägar försöker lösa ett enkelt problem.
Jag har till och med i ren frustration muttrat att jag lever i en värld fylld med puckon.
Men jag säger inget och spelar med, för jag kommer med lika korkade svar som alla andra gör ibland.


4. Jag är avundsjuk.
Hur ofta jag i tystnad har grälat på mig själv när jag ser mig omkring med avundsjuka ögon.
När jag får höra att någon bekant fått jobbet jag sökt, eller precis köpt sitt drömhus.
Kommit in på skolan de sökt eller vunnit en summa pengar.
Jag försöker verkligen vara jätteglad och se hur kul det är att människor lyckas och kommer vidare i livet.
Men det är svårt att glädjas efter ett tag när det inte går så bra som man vill för en själv.
Jag erkänner jag är avundsjuk men ska bli bättre....

Jag är passivt aggressiv.
Jag har skitvårt att ryta till och visa mitt missnöje när någon gjort mig förbannad.
Då kan jag se jävligt sur och grinig ut, svara med korta meningar och svära åt småsaker.
Jag fullständigt avskyr att man på frågan -Det gör väl inget? eller -Blir du arg då?
svarar - Nej det är ok, fast det inte är det alls!
Då man vill gå upp i små onda atomer och skrika - DRA ÅT HELVETE DIN JÄVLA PISSRÖV!!
........fast det gör man ju inte.
Så då är man tyst och ok i stället.
Det suger.
Jag ska jobba på att bli arg när det behövs.
So beware.....


Det var min fåniga lista på dåliga egenskaper.
Och nej jag skäms inte.