Dogkeeper

Eftersom jag är en klenis så tycker jag väldigt synd om mig själv när jag är sjuk.
Och igår började skiten att sätta igång, snoken rann det kliade i halsen och jag frös.
Snäll som jag är ställde jag upp på att jobba 10,5 timmar fast jag redan kvällen innan mådde sådär och att jag visste att jag skulle förlora pengar från a-kassan.
Men det var rejält skoj att få komma tillbaka och jobba då och då!
Vi tittade på luciatåg och fick kaffe och kaka, sen var det hem med allihopa och där var slappet slut. Jobba, jobba, jobba med snoret sprutande, bihålorna svullna och frossa på det.
Mmmums som Maria Montazami hade sagt...

Imorgon är jag hundvakt, en snorig hundvakt.