Flyttlådor och irritation

Idag kom äntligen solen fram! Känns alltid som att det finns hopp för framtiden när den kikar fram bakom molnen!
Efter en halkig men skön promenad med K och E + ett stycke jycke gick jag hem och började packa.
Plocka ner livet i lådor. Igen. Känns som att jag vill dela ut en befriande snyting men eftersom jag inte vill slösa på min redan sjunkande energinivå orkar jag inte bry mig.
Är väl nästan exakt ett år sedan jag påbörjade den senaste flytten och så jävla kul är det inte att sortera, slänga, packa att man vill göra det en gång om året.