Väntar på något stort

Ibland undrar jag vad livet vill med mig?
Varför alla mina beslut som jag tagit än så länge alltid slutar med besvikelse och sorg.
Nu har ännu en bro rivits ned som jag försökt upprätthålla, och i början tänkte jag att, nej nu får det vara nog, jag orkar inte mera, allt jag får är att trampa runt i ruiner medan andra fortsätter sina liv med grönska.
Men efter en stund förstod jag att med ruiner har man chansen att bygga något nytt, inte känna rädsla för att förlora något, för jag har inget.
Självklart har jag min underbara familj och mina lika underbara vänner som ger mig sitt stöd och dom vill jag inte förlora för alla pengar i världen.

Så nu är det dags för något nytt.
En början på något som förhoppningsvis skänker mig glädje i framtiden.

Jag känner ingen ilska eller förakt, tro inte det, bara känslan av en liten grå klump som ligger djupt i hjärta och mage.
Men med tiden kommer den försvinna och det med hjälp av min älskade familj och vänner.

Så ha tålamod med mig om mungiporna inte håller sig uppe eller att jag inte orkar ses ibland,
för ni är oändligt viktiga för mig.