Idag var jag såhär deppig, inte ens rougen fick någon färg på mina kinder.
Inte lätt att gå och tänka på födelsedagspresenter och dopgåvor när allt man vill är att krypa under täcket och sova bort allt tråk.
Känns som tiden går för långsamt och alltför fort samtidigt.
Tror inte jag var något vidare sällskap idag för min mamma och mormor.
Jag avskyr känslan av att vilja prata av sig tyngden man har på axlarna med någon man litar på, men i stället känns det som man är egoistisk och negativ.
Kändes som att ingen förstod något av vad jag hade att säga idag och att det babblades förbi i farten.

Men snart är det helg och då brukar det bli lite mera färg på kinderna.