Trött..

Idag vaknade jag nästan inte ur mitt komaliknande tillstånd, jag var trött, trött, trött.
Lät alarmet snooza minst fem, sex gånger så jag nästan fick springa till jobbet.
Fick hoppa in lite hipp som happ idag, ringde igårkväll runt sju och blev inkallad.
Självklart så ställer man upp när man får och kan,
för när man känner efter bakom all panik och stress som arbetslös så längtar man verkligen massor efter sitt gamla vikariat.
Jag hoppas jag får gå utbildningen med hjälp av lån Csn,
blir det inget av det eller att jag får ett deltidsarbete kan jag vinka hej då till kursen och hej och välkommen till arbetslösheten igen.

Jag funderar ibland hur man blir sedd på arbetsmarknaden,
varför jag inte blir "vald" och vad som är fel på mig,
en vanlig, lagom ironisk, glad och trevlig tjej?

Får jag inget lån, går jag seriöst i ide.

Godnatt