Städade mina vrår och gömmor idag och hittade mina gamla favoritjeans, dom innan alla andra mina favoritjeans, alltså begynnelsens favvojeans! Hade säkert kunna klämma mig i dom igen med med tanke på alla stora hål så skulle jag säkert trilla ur. Det roliga var att jag i julstädningen hittade en jättegammal dikt som jag skrev i mitt något naiva tid på högstadiet om just mina jeans!
Det är vad jag kallar sammanträffande.
Här: en liten inblick i min diktbok från högstadiet.
Mina Spruckna jeans speglar mitt inre som en spegel.
Mjuka och fransiga,
brutna och smutsiga,
härliga.
Många mil på asfalt och grus,
sötvatten, saltvatten.
Vi har gått över himmelens fäste.
Känt pojkars och mäns fasta händer på tyget, vi skrattade och fransarna löstes upp.
Visst är det naivt och barnsligt, men det är ju ändå jag, bara sådär en tio är sedan.
Får nog återkomma om jag hittar något smaskigt i boken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar